ADHD & Deadlines

 

Förlåt för dålig uppdatering. Känns som att det är massor av saker som måste göras nu, att högen av måsten bara växer och växer… Samtidigt måste jag hela tiden påminna mig själv om att det faktiskt är en lugnare period nu och att högen är betydligt mindre än var den var innan. Jag tror inte att det som stressar mig är att det är mycket att göra, det är det alltid med allt och för alla. Jag tror att det som stressar mig är att jag börjar närma mig deadline på många projekt. Det finns en tid utsatt där saker och ting måste släppas eller bli klara och där går mina känslor och logiskt tänkande åt helt olika håll. Känslomässigt tycker jag inte om deadlines, blir stressad av dem och kan hamna i ett ’’frysläge’’ där jag istället för att ta itu med sakerna, inte gör någonting alls. Dagarna innan väcks jag upp ur frysläget och får en enorm kick energi som (hittills i alla fall) gjort att jag kunnat arbeta så intensivt och högpresterande att jag klarat deadlines med en millisekunds marginal. Jag antar att det är min adhd som gör att jag går in i något slags autofokus. Tror många känner igen sig och jag menar inte att det just är kopplat till någon speciell diagnos/diagnos överhuvudtaget, men jag tror att det är så för mig iallafall. 🙃

Problemet är inte att jag inte uppnår deadline, problemet är att vägen dit kostar för mycket stress och energi. Att gå in i ett autofokus är fantastiskt, i korta stunder. Är man där för länge så tar det både på huvudet och hälsan. Kan tilläggas att sömn och mat är det sista man tänker på när det enda i ens huvud är att klara målet. Det är som ett tävlingslopp med tiden. O jag tror knappast Usain Bolt har stannat upp för att äta eller sova på banan precis innan mållinjen… 😉 Det går bra att skippa sömn och mat om man ska springa 100 m, eller till och med ta en springtur på några timmar. Men att låta timmarna bli till dagar, veckor och kanske månader är mindre lyckat. Det kostar att ständigt gå på högvarv och försumma sin hälsa. Månaderna innan studenten sov jag knappt eller åt någonting (ja, om inte red bull och bullar räknas då förstås). Jag kunde plugga i ett dygn och sedan gå till skolan för att sova lite mellan lektionerna. Skoldagar, följdes av pluggnätter och jobb på helgen. 

Det svåra är inte att vara i en sådan situation, man åker liksom med i bergodalbanan och samtidigt som det är jobbigt så är det roligt emellanåt för det finns mängder med energi där och då – lånat från framtiden. För när tiden kommer ikapp och man möts av en lugnare period så inser man hur totalt orkeslös man är. För mig kom inte sömnen eller hungern tillbaka av sig själv, kroppen var fortfarande i samma läge som innan och på studentflaket ville jag bara en enda sak: hem och plugga. Jag förstod inte alls varför vi firade… Jag fick hela tiden påminna mig själv om att det var över, målet var avklarat och att jag nu bara borde njuta av stunden jag längtat efter så länge.  Visst, jag förstod ju innerst inne och tyckte samtidigt att det var roligt såklart. Fast känslan av att befinna mig på ett lastbilsflak med dunkande musik och jublande studenter mitt i ett viktigt och avgörande tävlingslopp, kändes totalt slöseri med tid. Hur roligt det än var att vara där. 

Så logiskt sätt förstår jag att deadlines, rutiner och en strukturerad planering för att nå det satta målet är det allra viktigaste för mig - som faktiskt har en riktigt usel tidsuppfattning 😅 Att dela upp målet i delmål och låta arbetsprocessen bli till en daglig rutin, gör att man kan lyckas utan att det kostar för mycket energi. I samspel med bra sömn och mat såklart. Rutin, rutin, rutin – ett ord som blivit som ett mantra de senaste månaderna och som jag upprepat varje gång jag besväras av den där högen. 

Tobias, poddare m.m.

Hej!
Känner igen mig till 100% i detta, även om jag saknar H:et i rubrikens diagnos. :-) Men det funkar bättre och bättre med träning och strukturerade arbetsdagar, tycker jag.

Håll ut, och tänk på att det är mindre viktigt att missa en deadline än att missa livet som händer medan du stressar med dina projekt. :-)

/Tobias (som intervjuade dig på Palmevandringen)

Svar: Åh tack så hemskt mycket Tobias❤️ Omtanken värmer verkligen och tack för bra tips, ska testa det! Ja, helt rätt! Det är det viktigaste :-)
Josefine Molén

My Nordqvist

Väldigt bra att dela upp i små delmål för att sedan bli klar tillslut. Svårt att tänka för stort från början får då hamnar man gärna i "frysläge" som du skrev :)

Svar: Ja eller hur, de är verkligen viktigare än man tror <3 :)
Josefine Molén