Råttmannen

Tsutomu Miyazaki, även känd som "Otakumördaren", "Småflickemördaren" och "Dracula" satte hela Japan i skräck när han i slutet av 80-talet kidnappade och ströp små flickor mellan 4 och 7 år. Han drack blod och åt kött från sina offer. Han tyckte också om att terrorisera flickornas familjer efter morden på det mest brutala sätt. Jag kommer att berätta kortfattat om den sanna historien om seriemördaren, kannibalen och nekrofilen Tsutomu Miyazaki och inrikta mig på ett av hans mord. För att få mer information om det här fallet så kan man lyssna på ett längre avsnitt om Tsutomu Miyazaki som jag skrivit för Seriemördarpodden Premium. Det är en podcast av Dan Hörning, min medpoddare för Mördarpodden, och ni finner avsnittet HÄR
 

Det finns mycket information och fakta om Tsutomu Miyazaki, jag vill understryka att fallet är väldigt omstritt och informationen är rätt splittrad beroende på vart man får den ifrån. En sådan källa som jag inte kunnat styrka är en dokumentärfilm på YouTube (länk). Personen som gjort dokumentären säger sig ha funnit sin information ifrån olika källor så som bland annat läckor från rättegången och vittnen. När jag har med information från den dokumentären kommer jag understryka att den är hämtad därifrån. 

Bakgrund - Tsutomu Miyazaki föddes den 21 augusti 1962 i Ōme i Tokyo prefecture i Japan. Han föddes för tidigt vilket resulterade i att hans händer missbildades. Händerna var liksom knotiga och sammansmälta med handleden vilket gjorde att han var tvungen att vrida hela underarmen för att kunna rotera händerna. Under sin tid på Itsukaichis grundskola blev han ofta utfryst av de andra barnen på grund av hans händer, vilket ledde till att han slöt sig allt mer och oftast satt tyst för sig själv i skolan. På fritiden läste han högar med fantasyböcker och serietidningar. Något han senare skulle byta ut mot skräckfilmer och porr, för att sedan gå över till barnporr. Detta då han var trött på att de vuxna porrtidningarna blurrade ut ’’den viktigaste delen’’, som han själv uttryckte det. Det var nämligen så att Japans lagar förbjöd att visa könshår men inte könsorgan. Miyazaki var även djurplågare. Han har senare berättat hur han kastade en katt i floden och la en annan katt i kokande vatten. Han dödade också sin egen hund med hjälp av ståltråd. Han hade ingen bra relation till sina familjemedlemmar. I dokumentären beskrivs det hur hans systrar brukade lägga råttfällor i hans rum för att han skulle råka trampa i dem, vilket gjorde att han ständigt hade blodiga fötter. Hans råttliknande händer och den ständiga påminnelsen om att han var annorlunda gjorde att han tillslut trodde att han var hälften råtta och hälften människa. Han brukade ha på sig en mantel och började kalla sig själv för ’’råttmannen’’. Denna fakta kommer dock från dokumentären. Den enda vuxna Miyazaki kunde anförtro sig till var hans farfar Shokichi, men i maj 1988 dör hans farfar och Miyazaki blir totalt förkrossad. Miyazaki har senare berättat att han till och med åt utav sin farfars kremerade aska för att han ville reinkarnera sin farfar. Man tror att farfaderns död blev startskottet för Maiyazakis mördarkarriär, för bara tre månader senare begår Miyazaki sitt första mord. 

 Mordet på Mari Konno - Den 22 augusti 1988, är 26 åriga Miyazaki ute och kör bil. Samma dag har fyraåriga Mari Konno varit och lekt hos en vän i Saitama prefektur och vid tretiden på eftermiddagen är den lilla flickan påväg hem. Miyazaki ställer sig framför henne och frågar:

’’Vill du se ett fräckt ställe?’’ 

Mari nickar och tar hans hand och följer med honom in i bilen. Miyazaki kör ut på motorvägen mot västra Tokyo medan lilla Mari upprymt leker med radions alla knappar. Efter en och en halvtimmes lång bilfärd kör Miyazaki in på en grusväg mitt i skogen. De båda går ut ur bilen och börjar promenera på en vandrarled. Fåglarna sjunger högljutt i den tryckande värmen. Efter ungefär en halvtimme sätter de sig ner några meter in i skogen. Mari börjar bli trött och förmodligen även rädd för Miyazaki hör hur hon börjar snyfta. Han får panik då platsen de befinner sig på ligger nära en populär promenadstig och om flickan skulle börja storgråta finns risken att en förbipasserande skulle upptäcka dem. Men istället för att köra tillbaka flickan till hennes föräldrar tar han strypgrepp om hennes hals. Mari fryser till is och kollar skräckslaget på honom. Han fortsätter att trycka tummen mot struphuvudet på henne enda tills hon blir medvetslös. Efteråt klär han av henne kläderna och börjar smeka hennes kropp. Han börjar fotograferar henne och sedan försöker han lägga hennes kropp i en rofylld ställning. Därefter buntar han ihop hennes shorts, trosor, skjorta och skor och går, helt obemärkt, ut ur skogen och tillbaka till sin bil. Han återvänder senare för att hugga av händerna och fötterna på kroppen. Dessa förvarade han sedan i sin garderob. 

Mari Konnos familj blir oroliga när dottern inte dykt upp och larmar polisen som direkt påbörjar en stor sökinsats efter försvunne Mari. Dagen efter får familjen Konno ett vykort med orden: "Djävulen är i närheten’’ och de börjar ta emot konstiga telefonsamtal. När de svarar sitter personen tyst på andra sidan luren, och låter de telefonen ringa så kan personen ringa konstant i upp till 20 minuter innan någon svarar. Detta var förmodligen Miyazaki. Fyra veckor senare har utredningen dock kört fast. Polisen har inte hittat Maris kropp och det finns inte längre någon kommunikation från kidnapparen. I september börjar Maris dagis utan henne... 

Ett halvår senare - Den 6 februari 1989 hittar Maris pappa, Shigeo Konno, en kartong utanför familjens ytterdörr. Enligt dokumentären tror han att det är en skrivmaskin han beställt några dagar innan och bär in den till köksbordet där familjen sitter och äter middag. Försiktigt öppnar han kartongen och tittar i den. Det han möts av skulle aldrig lämna näthinnan. För i kartongen finns ingen skrivmaskin, utan ett barnhuvud. Hans 4 åriga dotter, som varit försvunnen i över 6 månaders tid, stirrar honom nu rakt in i ögonen… Andra, mer trovärdiga källor menar kartongen innehåller aska, benbitar och ett foto på Maris kläder samt 10 små barntänder. I kartongen låg även ett brev med orden: Mari. Benbitar. Krimerad. Undersök. Bevisa. Miyazaki hade nämligen kremerat delar av Mari Konnos lik i sin egen ugn. Ett tag senare när familjen kommer hem från dotterns begravning väntar ett mycket grymt brev.

’’Innan jag visste ordet av hade barnets kropp blivit likstelt. Jag ville korsa hennes armar över bröstet men det gick inte att börja dem. . . . Strax därefter blossade röda fläckar upp över hela hennes kropp. . . . Stora röda fläckar. Som den Japanska flaggan. Eller som att man täcker hela hennes kropp med röda Hanko stämplar. Efter en stund är kroppen fylld av bristningar. Innan var den så stel, men nu känns den mjuk och som om den var fylld med vatten. Och det luktade. Som det luktade. En doft du aldrig kan föreställa dig.’’  

Enligt dokumentären hade en affärsmann och granne till Miyazaki, hört sin dotter berätta om obehagliga iakttagelser ur sitt fönster. Pappan väljer att tro på sin dotter och sätter upp övervakningskameror. Han tror knappt sina ögon när han sedan får se vad övervakningskameran fångat på bild. Han ser en varelse som liknar en människo-råtta som i en djurisk rörelse stirrar in i kameran på nära håll. Denna källa har jag inte hittat på någon trovärdig sida dock och det borde vara rätt lätt att hitta information om detta ifall det var så stor spridning i media, bilden nedan är hämtad från dokumentärfilmen. 
 
Miyazaki mördar även, Masami Yoshizawa 7 år, Erika Namba, 4 år och Ayako Nomoto 5 år. Ni kan höra detaljer från dessa vidriga mord i Seriemördarpodden Premium. 
 
Rättegången - Tillslut begår Miyazaki ett misstag och grips efter att han blivit påkommen av en pappa som ser Miyazaki fota hans dotters underliv. När polisen senare gjorde husrannsakan hos honom finner de närmare 6000 porrfilmer. De hittade bilder han tagit på sina offer och upptäckte att han hade ätit delar av sina två sista offer samt druckit av deras blod. Tillslut erkände Miyazaki att han mördat de fyra flickorna. Hans far vägrade betala advokat till sin son och 1994 begick fadern självmord efter att de brutala detaljerna om morden kommit fram. Under rättegången uppträdde Miyazaki väldigt märkligt och pratade på ett ologiskt sätt och skyllde ofta på en "råttman". Han ritade flera bilder på ’’råttmannen’’ som han sedan visade upp för rätten. Enligt honom hade råttmannen fått honom att mörda flickorna. En historia rätten valde att inte tro på, utan dömde Miyazaki till döden genom hängning och man avrättade honom genom hängning 17 juni 2008. 
 

Ovanstående är ett såkallat ''instafall''. Instafall är kortare texter om särskilt mystska, märkliga eller brutala fall världen över. Varje gång vi får 50 nya följare på Mördarpoddens instagram (Följ här!) så kommer jag skriva ett nytt instafall.


SERIEMÖRDARPODDEN PREMIUM:


Du hittar Seriemördarpodden Premium på podme.com eller på patreon.com/seriemordarpodden

https://podme.com/podcast/1068
På Podme.com kostar Premium 29 kr/månad (om du går via webbsidan och inte via appen)

https://www.patreon.com/seriemordarpodden
På Patreon får alla som donerar pengar till podden tillgång till Seriemördarpodden Premium.

Det kommer tre Premiumavsnitt varje månad. Det sista kommer alltid sista tisdagen i månaden istället för ett "vanligt" Seriemördarpoddenavsnitt.

Bildkällor:
  1. Länk
  2. Länk
  3. Länk

 

 

Instafall | | Kommentera |

Det mystiska försvinnandet vid Flannan Isles Lighthouse

Vid Skottlands kust ligger en ö vid namn Eilean Mor. Utöver fyrvaktarna som vaktar öns fyr, Flannan Isles Lighthouse, är ön helt obebodd. Även om ön är obebodd så har den alltid fångat folks intresse. Fåraherdar förde i århundranden över sina får till ön så de skulle få beta fritt. Det sägs dock att fårahedarna själva inte stannade där över natten då de var rädda för andarna som de trodde skulle hemsöka den avlägsna platsen. 

På morgonen den 26 december 1900 styr Kapten James Harvey in mot ön då han ska lämna av fyrvaktarnas avlösare. Men när skeppet stannat blir kapten förbryllad över att ingen har rott ut och låg och väntade på dem som de brukar. De tre fyrvaktarna, Thomas Marshall, James Ducat och Donald MacArthur, syns inte till någonstans. Han tutar några gånger för att fyrvaktarna skulle höra att de var framme. När de inte får något gehör försöker han påkalla deras uppmärksamhet genom att skicka upp en nödraket, men det händer fortfarande ingenting. Då ror en av avlösarna, Joseph Moore, i land och börjar gå upp för den branta trappan som leder upp till fyren. Hela promenaden upp har han en överväldigande och förödande oroskänsla av att någonting inte står rätt till. När han väl kommit upp märker han att dörren till fyren är upplåst och innanför dörren i entrén ser han att två av de tre männens rockar saknas. På köksbordet står tallrikar med kött, potatis och ättiksgurka. Det ser ut som att de påbörjat måltiden men inte ätit upp.  En av stolarna vid köksbordet är omkullvält och tiden på klockan har stannat. Moore fortsätter att leta efter fyrvaktarna men hittar de ingenstans. Känslan av obehag bara växer sig starkare då han vet om fyrvaktarnas stränga förhållningsregler om att fyren alltid ska vara bemannad. Han förmodar att det hänt något extraordinärt som gjort att alla tre männen hastigt behövde lämna byggnaden. Men varför tog två av dem inte med sig sina rockar när det är mitt i vintern och iskallt?

Flannan Isles Lighthouse

Moore ror snabbt tillbaka till skeppet för att informera kapten Harvey och de andra ombord. Harvey skickar då ett telegram till fastlandet om att de snarast behöver påbörja en eftersökning på och runtom ön efter de försvunna männen. Han berättar att det måste ha hänt en fruktansvärd olycka då de inte fått något livstecken från dem överhuvudtaget. Han berättar även om klockan som stannat och att han skickat Moore och ett gäng andra personer på ön för att hålla fyren tänd tills de får förstärkning.

 Thomas Marshall, James Ducat och Donald MacArthur
 

Efter några dagar åker styrelsens supernatant, Robert Muirhead, ut till ön för att undersöka de mystiska försvinnandena. Han känner de försvunna männen personligen och det var han som rekryterade dem. Med hjälp av tidigare ledtrådar och fyndet av en fyr-loggbok som männen antecknat i, förmodar man att den befarade olyckan måste ha skett för ungefär en vecka sedan. Men anteckningarna i loggboken gör de bara ännu mer förbryllade, och gör hela historien till ett stort mysterium. De hittar anteckningar från den 12 december som Thomas Marshall har skrivit. Där det stod att det var hårda vindar ute, "något jag inte sett på 20 år". Marshall hade också skrivit att de bett till gud för sin säkerhet och att han märkt att James Ducat varit "väldigt tyst" samt att William McArthur hade gråtit. Det underliga var bara med att det inte har varit några hårda vindar eller någon storm i området den 12, 13 och 14 december då anteckningarna skrevs. Vädret har varit lugnt, och stormarna som sedan skulle slå till på ön slog inte till förrän den 17 december. Den 15 december hade ett fartyg åkt förbi och reagerat över att fyren var släkt. Man reagerar även över att William McArthur skulle ha gråtit. Då han var känd som en hårding och bråkstake på det skotska fastlandet var bilden av honom, gråtandes för en storm, svår att se framför sig. I loggboksanteckningarna från den 13 december står det att stormen fortfarande välde fram och att de alla tre hade bett. Ingenting antecknades den 14 november och det sista som skrevs i loggboken var den 15 december där det stod: "Stormen är över, havet är lugnt. Gud är över allt". Fyren är dock nybyggd och ligger 150 meter över havet, så de borde vara säkra. Dessutom var de alla tre erfarna fyrvaktare, så varför var de så rädda? 

 

Nere vid klipporna hittar man rep som vanligtvis brukar förvaras i en kista längre upp. Fyndet av repen leder till den första och mest troliga teorin som grundar sig på att någonting (ex. en kran) blåst iväg ut en bit i havet och när de skulle dra in föremålet med hjälp av repen kommer plötsligt en stor våg och spolar ut männen till havs. Denna teori övertygade inte alla dock. För varför hade inte någon av kropparna flutit i land? Varför hade två av männen lämnat fyren utan att ens ta på sig kappan när det var mitt i kalla vintern? Varför skulle de tre, erfarna fyrvaktarna, utsätta sig för sådan fara och inte hålla utkik efter höga vågor? Men den största frågan var om väderleksförhållandena. Stora vågor på havet borde inte ha förekommit överhuvudtaget. De var säkra på det då fyren kunde ses från den närliggande ön Isle of Lewis, och dåligt väder skulle isåfall gjort att fyren inte gått att se. 

 

Sedan det mystiska försvinnandet har det spekulerats i vad som kan ha hänt de tre männen. Det har pratats om allt ifrån sjömonster till spökskepp. I årtionden efter händelsen så har efterträdande fyrvaktare rapporterat om hur de hör underliga röster i vinden som uttalar de tre döda männens namn. Men vad som verkligen hände fyrvaktarna är fortfarande ett stort mysterium, och lär så förbli... Eller har ni någon teori? Kommentera! 

 

Källor:
https://www.historic-uk.com/HistoryUK/HistoryofScotland/The-Eilean-Mor-Lighthouse-Mystery/
https://www.youtube.com/watch?v=EttprBDGvh4
https://www.google.se/amp/s/nyheter24.se/amp/nyheter/902748-9-av-de-kusligaste-mysterierna-nagonsin-som-annu-inte-ar-los

Bildkälla 1. https://www.bbc.co.uk/programmes/b00t870y
Bildkälla 2https://www.irelandsown.ie/the-eilean-mor-mystery/

Bildkälla 3. https://www.express.co.uk/news/uk/841211/Flannan-Isles-swimming-lighthouse

 

 

 

 

Instafall, Övrigt | | Kommentera |

MÖRDADES FÖR EN KYSS

 

Den 6 juni 2009 är Therese Johansson Rojo fylld med positiv energi. Snart slutar hon högstadiet och ska gå på niornas bal, om bara 11 dagar fyller hon år och denna kväll ska hon och vännerna fira nationaldagen. Det är ett nytt kapitel i hennes liv som står framför henne, men denna kväll skulle det suddas ut för all framtid.  Förutom Therese och hennes vänner är det ett fyrtiotal andra ungdomar som samlats vid Hoppbacken i Enskede för att fira. Bland dessa ungdomar finns en 16 årig kille vars flickvän ställt ett ultimatum: ’’Döda Therese – annars är det slut.’’. Mordmotivet är svartsjuka.
 

Det var på en fest på valborg tidigare samma år som Therese fått en hastig kyss av killen (som vi kan kalla Sam). Då han och flickvännen (som vi kan kalla Sara) var tillsammans så kom de överens om att inte berätta något för någon. Sam och Sara hade varit tillsammans i ett och ett halvt år, men relationen hade kantats av mycket bråk och svartsjuka. Therese fick dock så dåligt samvete efteråt att hon pratade med sina vänner om kyssen, något som fick ryktena att börja gå runt på skolan. Snart nådde ryktena Sara som blev fullkomligt rasande och skallade Sam så att blodet sprutade och en halv tand slogs ut. Efteråt sa Sara till Sam att hon inte ville se honom igen. Sam blev helt förtvivlad och försökte desperat att få tillbaka henne. Han sa till henne att han var beredd att göra vad som helst för att få tillbaka henne – till och med döda för hennes skull. Sara menade då att det enda sättet för de två att bli ett par igen är ifall han mördar Therese. Sam försökte först dra sig ur och frågade om det inte finns något annat sätt, men Sara var fast besluten. Desperationen efter att få tillbaka flickvännen och Saras återkommande uppmaning att mörda Therese gjorde att Sam drogs djupare in i mordplanerna. Senare ska han berätta att Sara vid ett flertal gånger ska ha upprepat: 

”Så länge du inte gjort det så är vi ingenting”. 

Hon ska även ha sms:at honom:

”Jag klarar inte av att sitta här typ tre säten bort från henne på t-banan. Hon ska dö”.

Därefter började Sam åka ett flertal gånger till Trångsund i Huddinge där Therese bodde. Tillslut kom han på en plan som gick ut på att be Therese om hjälp att leta efter en vodkaflaska när hon var på väg till skolbussen. På så sätt tänkte han att han skulle lura i väg och mörda henne. Han sms:ade planen till flickvännen. Men när morgonen väl kom och han frågaden Therese kunde hon inte kan hjälpa honom då hon var tvungen att springa till bussen. Therese var ledsen att hon inte kunde hjälpa Sam och hon hade dåligt samvete hela dagen för det. Sara blev besviken på Sam när han inte hade fullföljt mordet, men Sam försäkrade henne om att mordet kommer att ske.

  

MORDNATTEN 

Så vad hände den 6 juni 2009 på Hoppbacken? Kvällen flyter på och det är god stämning bland de firande ungdomarna. De dricker alkohol, röker och pratar glatt om vad de ska hitta på i sommar. Klockan 23:00 kommer Sara till hoppbacken. Hon och Sam går iväg i ungefär tio minuter för att prata. Vad som sägs de emellan vet bara dem. De ska senare lämna olika uppgifter om vad de pratade om samt vad de två sagt till varandra under deras 11 telefonsamtal tidigare under dagen. Efter en halvtimme går Sara hem och Sam blir sittande på en låg betongmur tillsammans med några kompisar. Efter en stund får han ögonkontakt med Therese varav han nickar mot skogen. Hon förstår vinken och går dit, han följer efter. De vandrar längs en stig och när de har kommit en bit ifrån de andra stannar de upp. Sam hittar då en gammal trädgren på backen som han tar upp. Han svingar den och utbringar ett slag mot Therese, men då den är så murken så går den av och blir till flisor. Therese tittar på honom och frågar:

”Vad har jag gjort dig?”

Då kastar han sig över henne och trycker ner henne tills hon ligger på rygg. Han sitter bredvid henne och tar strypgrepp med raka armar. Efter en stund tror han att hon har dött och reser sig upp för att gå ifrån. Då hör han ett gurglande från Therese och istället för att gå så vänder han sig om och utdelar ett flertal sparkar mot henne där hon ligger hjälplös på backen. Efteråt springer han direkt hem och lägger sig. Senare i förhör ska han berätta om gurglingarna och säga:

 ”Jag har ju aldrig sett någon dö förut så jag vet ju inte hur det ska låta sen”. 

Han ska också ha berättat att de pratade om kyssen och att när han fick en känsla av att Therese inte ångrade den så var det som att det ”svartnade för hans ögon” och det var efter det han utförde slaget mot henne med trädgrenen. 

 

DOMEN

Det tar dock inte lång tid förrän det går upp för polisen vilka som står bakom mordet. Tack vare vittnesförhör med kompisar och att de lyckades säkra raderade sms så börjar bitarna falla på plats. Sam erkännner även i det tredje förhöret att han dödade Therese och när polisen hör honom berätta vardör han gjorde det blir de både ckockade och förbryllade. Sara nekade dock till anstiftan till mord och sa att anledningen till att hon skrev som hon gjorde till Sam var för att få honom att förstå att det var slut – hon trodde aldrig att han skulle göra det, menar hon.

Enligt domstolarna borde Sara dock ha insett att det ”fanns en risk” att han skulle ta det på allvar. Både Södertörns tingsrätt och Svea hovrätt dömde Sara och Sam till ett år och åtta månader sluten ungdomsvård, för mord respektive anstiftan till mord.

 

LÄNKAR

Jag valde att kalla mördarna för Sam och Sara då det är vad de kallas i P3 dokumentär och har man inte hört den dokumentären så tycker jag verkligen man ska göra det. Den är i fem delar och man får en mycket större bild av vad som faktiskt hände.

Lyssna på p3-dokumentär om Mordet på Therese Johansson Rojo här:

 

Övriga länkar:

-       Mördarna möts i rätten för första gången sedan mordet: LÄNK

-       Vännernas sorg 9 år efter mordet: LÄNK

 

EGNA TANKAR

 Jag har lyssnat på p3 dokumentär om mordet på Therese Johansson Rojo ett flertal gånger och blir lika berörd varje gång när hennes vänner berättar om mordnatten och tiden efter. Jag tror jag har lyssnat så många gånger på grund av att jag vill förstå hur det kunde sluta så fruktansvärt illa. Oavsett den desperation och manipulering som pojkvännen menar var grunden till det hela såvill jag tro att det krävs  mycket för att ta steget och döda en människa, något som han valde att göra. I Aftonbladets artikeln från den 20 augusti 2009 ’’Här möts de i rätten’’ så skriver dem att ’’Bara några stolar ifrån dem sitter de åtalades familjer, två föräldrapar vars liv också slagits i spillror, men på ett annat sätt. Deras barn lever – men är anklagade för mord respektive anstiftan till mord. Deras föräldrars helvete är svårt att föreställa sig.’’. Jag tycker att det är viktigt att inte glömma bort förövarnas nära, de går också igenom en enorm kris över vad deras son/dotter/syskon gjort och har på sätt och vis också förlorat en familjemedlem. Jag tycker man ska understryka det, men jag tycker nog artikeln kunde lägga lite mer fokus på den bottenlösa sorg och förtvivlan Thereses nära och kära gick igenom då, och än idag. Deras helvete om något måste vara svårt att föreställa sig. 

Instafall, Övrigt | | Kommentera |
Upp